Efter dagarna i Havanna bar färden vidare med buss inkluderande cyklar södra Cuba och Trinidad.
Att cykla är inte helt riskfritt, ett revbensbrott på en deltagare och en bruten nacke för en annan reskamrat där det höll på att gå riktigt illa. Detta parat med magsjukor och hundbett med kraftig infektion så blev detta en lite dramatisk tripp=). Cubanska
vägar lämnar lite övrigt att önska och det är riktigt brant stundtals.
De första tio milen med bussen var vägen åttafilig för att efter ca tio mil bli sexfilig.
Trafikintensiteten på den extremt breda vägen motsvarade ungefär trafiken mellan Karlstad och Filipstad, det var med andra ord väldigt lugn trafik på vägen. Ett bra exempel på socialistisk planekonomi. Tanken var att förbinda Havanna med östra Cuba med
en bra väg. Men med bygget av en åttafilig motorväg så tog pengarna slut ganska fort. Finns det någon bra väg till östra Cuba i dessa dagar? Svar nej, den vägen ska tydligen vara tämligen bedrövlig o tvåfilig.
Konstaterade snabbt att färdmedlen ute på landet var gamla amerikanare, bussar, hästar o hästtaxi o apostlahästarna. Bussarna bestod oftast av ombyggda ryska lastbilar med påbyggd hytt.
Oxar var inte ovanliga de heller. Lägg märke till " vagnen" på den nedre bilden.
Färden gick vidare in i Cuba med siktet mot Bay of Pigs, bukten där exilcubanerna med amerikanskt stöd försökte invadera Cuba i början av sextiotalet. Här kom cyklarna fram för första gången.Landskapet här var ett ganska tråkigt träsklandskap,
men där till sist ett fantastiskt blått hav kunde skönjas mellan träden. Första anhalten var Cueva de los Peces, där det blev lunch o bad, både i söt-och saltvatten. Havet till höger och några hundra meter in i skogen låg en 70 meter
djup cenote (slukhål) med sötvatten, med andra ord så var duschen ordnad.
Att därefter få se Bay of Pigs och museet var för min del som historieintresserad klart intressant.
Trinidad.
En trevlig liten stad, som inte moderniserats då pengarna tog slut i regionen när intäkterna för
sockerodlingen minskade drastiskt i mitten av 1800-talet. En verkligt mysig stad att strosa runt i, tiden har verkligen stått still sedan den spanska kolonialtiden.
Från Trinidad så tog en kortare bussfärd oss upp i bergen vid och där väntade i mitt tycke resans höjdpunkt – cyklandet till Manicaragua genom Escrambraybergen. Vackert, brant och med insyn i småbyarna efter vägen. Fantastisk dag med lunch hos en cubansk
familj som faktiskt gjorde den cubanska maten riktigt ätlig och god. Gott om kaffeodlingar, små som stora, där bönderna måste lämna huvuddelen till staren Dagen ändades i Hotell Habanilla, ett hotell med fantastiskt läge men med sovjetisk design
o tillhörande matkvalitet…ölen smakade i alla fall gott!
Efter ytterligare några dagar i detta område gick färden vidare mot västra Cuba och Vinales, tobaksodlingens mecka på Cuba. En rejäl tripp på runt 40 mil.
Vinales är en relativt liten ort men där turismen är väl synlig med en rad restauranger och barer.
Människor samlas här för att njuta av landskapet med branta sockertoppar, cykla, vandra, klättra och rida. En och annan turist besöker också tobaksodlingarna. Från Vinales är det relativt nära till kusten med riktigt fina stränder och cyklarna användes
av oss för delar av den sträckan.
Avrundningen gjorde vi i Jibacoa, på ett ganska flådigt All Inclusivehotell. Första gången någonsin på denna typ av boende för mig. Det var trevligt några dagar men spendera en vecka på denna typ av boende, nja… All Inclusive är vanligt på en ganska stor
halvö, Varadero, där canadensare är helt dominerande. Det tar nämligen bara tre timmar att flyga från t.ex Quebec och Montreal.
Rosa Bussarna
Företaget är ju välkänt och har funnits under lång tid. Varumärket förespeglade förr i tiden enkla bussresor där resenärerna sov i bussar eller på busstaken. Den typen av resor finns kvar, men huvuddelen av resorna är numer resor som kombinerar flyg,
buss, båt, vandra och cykla runt om i världen, med lite enklare förtecken. Vad tyckte jag då, som gillar att planera dagen självständigt?
Cuba var ett land där det passade att resa med en gruppresa, det är lätt omständligt att ta sig runt med allmänna transporter. Resan gjorde också att jag fick se sådant som jag som enskild resenär inte skulle kunnat se och uppleva på egen hand. Cubanska
guiden kunnig o helt ok o svensk medare lugn o bra, trots diverse olyckor. men väl mycket prat. Åka med guide innebär att det blir lite väl mycket fösande fram och tillbaks och för lite egen tid för att flanera för min del. Men, det
är roligt stundtals👍
Casa Particular
Det har sedan en lång tid varit möjligt för cubanska familjer att hyra ut rum och servera mat tlil turister. Trodde att det skulle innebära mer direktkontakt med cubaner, men boendet är reglerat och kommersialiserat så det var mer att bo som på en bed
och breakfast med bra standard. Visst finns det boenden där det förekommer att familjerna är med och äter, men min bedömning är att det inte är så vanligt numer.
Sammanfattningsvis:
Cuba är absolut värt ett besök. Vänligheten, det originella landet som de facto är en tidsresa bakåt i tiden och inte är alltför sönderturistat. Som jag nämnt ett flertal gånger så är det inte för maten man åker dit och landet behöver reformeras!
