Ända sedan 1980-talet har jag funderat på att besöka York. De som jag hört berätta om staden har varit väldigt positiva, att det är en gammal vacker engelsk stad med anor från romar- och vikingatid. Så det var med viss spänning som jag satte mig på tåget norrut från Charing Cross med ett direkttåg som kördes av Grand Northern. Bra klass på tåget o allt fungerade som det skulle till ett pris av 30 pund för enkelresa.
När jag får en första skymt av en ny stad så är det första intrycket viktigt. York gav ett glimrande sådant. Från stationen går man till vänster några hundra meter och det som möter är en blick över den gamla stenbron, floden Ouse och katedralen.
Direkt efter bron så ligger museet och den tillhörande museiträdgården som är en blandning av fina planteringar, ruiner från olika epoker och gräsytor. Engelsmän kan detta med parker!
York har cirka 150.000 invånare och består mestadels av låga hus som till stor del är från 15-1600-talet. " The Shambles"
är den gamla stadskärnan med riktigt gamla hus, med en stor handel och kommers och under högsäsong är det ganska packat med folk här. Trevlig surrig stadsdel utan tvekan.
I city finns också Yorks stora katedral som byggdes på 1230-talet. Den fick stora skador efter ett blixtnedslag på 1980-talet men är nu restaurerad. Jag gick dock inte in i den då det kostade 18 pund och hade fått min beskärda del av katedraler efter Canterburybesöket. Imponerande utifrån är den dock!
Runt större delen av York går det en ringmur som romarna började bygga, det var de som grundade staden Erboracum som säte för deras berömda nionde legion. Vikingarna intog staden 867 och kallade den Jorvik. Under niohundratalet så tog normanderna över och under medeltiden så var York som mäktigast o ringmuren byggdes klar. Det tar dryga timmen gå runt och man får en fin utsikt över York från olika vinklar och man även se innergårdarna vid ringmuren.
Det fanns även en tredje anledning att jag ville till York, jag är ju lite av en tågnörd. I York finns nämligen ett stort och förnämligt tågmuseum, England är ju det land som först började att bygga ut järnvägen för gods- och persontransporter och det är här som också en hel del historia sparats. Museet består av två delar, en stationsdel som är under ombyggnad till sommaren 2024 och en del som innehåller en mängd lok och vagnar från början av 1800-talet och hur mycket tågdetaljer som helst. Värt ett besök oavsett tågintresse, då det är en skönhetsupplevelse att se en del av loken.
Det blåa loket längst ner till vänster är världens genom tidernas snabbaste snabbaste ånglok, det kom upp i hastighet på 220 km/h som högst och det svarta loket är det berömda loket "The Royal Scotsman", byggt 1923 och som kördes mellan London och Edinburgh.
