Tog bussen ner La Stortas station efter ebn sedvanligt mager italiensk frukost, köpte en macka på en bar och utgick från den för dagens vandring. Träffade på några holländska damer vid stationen som jag träffat på tidigare, som bestämt sig för att åka tåg halva sträckan då vandringen går efter en infartsled till Rom, de tyckte det var för farligt att gå. Jag körde på vandring hela vägen, men det var inga trevliga kilometrar de första 5-6. Att skavsåren gjorde riktigt ont i början gjorde sitt till i och för sig. Stötte på det belgiska paret men de höll för högt tempo för mig.
Äntligen var väggåendet över och jag kom in i ett grönområde, Riserva Naturale dell’Insugherata, som är ett outvecklat grönområde. Skönt slippa trafiken i ett par timmar…
Det var ett riktigt grönt o fint område. Till sist siktade jag hus i slutet av dalen o det var riktigt brant upp. Ett par tre kilometer i ett förortsområde, intressant men inte så vackert!
Det var ett riktigt grönt o fint område. Till sist siktade jag hus i slutet av dalen o det var riktigt brant upp. Ett par tre kilometer i ett förortsområde, intressant men inte så vackert!
Rom närmar sig o till sist syntes den eviga staden då leden gick över Monte Mario, brant var det och jag gick fel dessutom. Ville inte gå uppför mer😀!
Leden slingrade sig nerför berget i zickzack och var stensatt med ganska stora stenar, så det var småknixigt vandrande. 3 km kvar o jag ökade stenlängden då jag hörde de belgiska kamraterna ropa (gått från Belgien).
De satt o åt o undrade om jag ville ha en öl.., efter 17 km vandring så var det ok. Mycket vänligt par!
De satt o åt o undrade om jag ville ha en öl.., efter 17 km vandring så var det ok. Mycket vänligt par!
Vi tog sedan följe till Petersplatsen och det är ett mäktigt område, som utstrålar makt!
Go känsla att det gick vägen, krånglande häl o höft innan vandringen fick mig att undra! Fostrande, med dagar utan att se en människa ute och en del tuffa vandringsdagar!
Rom är mäktigt, men oj så mycket folk det är här nu, behov som dämpades av coronan har släppts lösa!
Go känsla att det gick vägen, krånglande häl o höft innan vandringen fick mig att undra! Fostrande, med dagar utan att se en människa ute och en del tuffa vandringsdagar!
Kommentera